Pionjärerna

Pionjärerna

Det skulle visa vidden av den hantverkskunskap man hade bakom sig ULLA CARLBERG Jag togs in med arbetsprover. Då skickade man iväg till Göteborg en stor kartong med de saker som man hade tillverkat. Jag vet att en kompis till mig, som också togs in, hon hade skickat iväg ett helt bord så det kunde vara stora saker, men det hade inte jag utan det var trägrejer, och knyppling förstås: Det skulle man verkligen visa på och jag var duktig i knyppling, det var sömnad. Jag hade gått några kurser i komposition och målning. Man fick själv bestämma vad man skickade in, för det skulle visa vidden av den hantverkskunskap man hade bakom sig. Det var en särskild kurs för utbildning av arbets- och sysselsättningsterapeu ter. Vi hade till och med en ring, en silverring med guldkant på, som det stod ”arbets- och sysselsättnings-terapeut”, som vi fick köpa när vi var färdiga. Utbildningen var ett läsår, och det var en kombination av fortsatt hantverks utbildning och medicinsk utbildning. Det var anatomi, fysiologi, medicin, neurologi, psykologi och även teckning, modellering, pappslöjd, teckning och keramik. Komposition av textiltryck och konstsöm. Och stillära 30 timmar. Förutom de betygen hade man talteknik till exempel. Och ortopedi 15 timmar. Sedan hade vi läderslöjd 30 timmar, men det fick vi inga betyg i. Och psykiatri och psykopatologi.

Han lärde oss väldigt noga hur handens normalgrepp var

ULLA NORDENSKIÖLD Vi hade väldigt roligt, vi som kom in på Slöjdfören ingen 1959. Där läste man ju medicinska ämnen, dock inte alla som man hade behövt. Vi hade lustiga läkare som lärare. Jag kommer ihåg ortopedläkaren;

29