Pionjärerna

Utbildningens innehåll

Han lärde oss väldigt noga hur handens normalgrepp var. Det var ”det funk tionella greppet, apelsingreppet eller bröstgreppet”. Psykiatri och fysiologi hade vi också, men det var väldigt mycket anatomi. Det var det stora ämnet och vi var alltid rädda när vi skulle få de tentorna. Vi hade konsthistoria med Göran Axel-Nilsson , chefen för Röhsska, som var mycket populär bland eleverna. Vi hade skulptur, och det hade vi inte haft som förberedande. Och sedan hade vi då knyppling, det var otroligt att få lära sig det här enormt fina konsthantverket. Och bokbinderi var också väldigt roligt. Vi hade helt fulla dagar, det var som korvstoppning hela tiden. Det som saknades bland ämnena var rehabilitering. Det talades det inte om, det fanns inte då. Men vi hade arbetsterapins teori eller metoder. I det ämnet hade vi som tur var Gunnel Nelson. Gunnel var ju en underbar kollega som dog alldeles för tidigt. Hon hade varit i Schweiz och hon var en handlings kraftig kvinna, så hon hade fått kontakt med arbetsterapeuter i Schweiz som kom över till oss och pratade. Framför allt pratade de om splints , som man inte hade hört talas om förut. Hårda otäcka splints, tyckte vi, men det var ju fantastiskt spännande. Och Gunnel pratade om neurologi. Hon pratade om hur man skulle beröra. Och framför allt var hon duktig inom handkirurgi. Hennes undervisning skapade helt plötsligt nya tankar i oss: ”Vad ska det här konsthantverket göra egentligen? Varför läser vi det?” Vi överlevde och vi lärde oss på det ANITA GILLNER FRANSSON Det var anatomi och de olika sjukdomslärorna och allt det teoretiska. Psykologi och allt vad det var. Sedan var det teknikerna, naturligtvis. Men huvudämnet var alltid tillämpningen. Alltid. Så om vi var i väven, till exempel, då skulle man själv sätta upp en bordsväv med en hand, ett öga, ett halvt ben och så vidare. Man skulle alltid jobba på det sättet. Det var fortfarande teknikerna, fast på ett annat sätt.

Göran Axel-Nilsson , 1907–1999, var inten dent och museichef på Röhsska konstslöjdmuse et i Göteborg 1945–1972 samt inspektor vid Slöjd föreningens skola/Konst industriskolan i Göteborg 1956–1972.

Splints är ortoser, på den tiden mer lika immobilise rande spjälningar. Ortos av det grekiska ordet orthos som betyder rak.

30