Pionjärerna

Pionjärerna

Jag blev rädd att hamna på efterkälken BETH KAUFFELDT Jag fick ytterligare en son, och var hemma med honom en längre tid. Mot slutet av denna period började jag oroa mig för att inte hänga med i yrket. När jag läste i tidskriften Arbetsterapeuten märkte jag hur man började använda annan vokabulär. Jag hade ju mest ägnat mig åt sysselsättning när jag arbetade på ålderdomshemmen. Jag blev rädd att jag skulle hamna på efterkälken. Så jag sökte en arbetsterapeuttjänst på Östra sjukhuset och blev erbjuden chefstjänsten att starta arbetsterapi på infektionskliniken. Jag tackade nej till den med tanke på barnen. Jag var rädd att en chefstjänst och att starta en verksamhet skulle uppsluka mig alltför mycket. I stället kontaktade jag Lillhagens sjukhus och fick en tjänst där. Jag fann att i verkligheten var det inte så stor förändring i arbetet som jag hade varit rädd för. Men jag saknade att jag inte gått kompletteringskurs i arbetsterapi. Jag började kontakta arbetsterapeuter i Göteborg som jag visste inte gått kompletteringskurs heller. Vi kontaktade Arbetsförmedlingen som ordnade en termins kompletteringskurs. När vi gick ut strejkade vi direkt ULLA CARLBERG När vi hade gått ut kursen för undervisningsterapeuter i maj 1965 var vi 22 stycken. Man hade räknat ut att vi skulle vara 20 stycken lärare för att det skulle bli fyra lärare på varje utbildningsort à fem orter. De räknade med att två skulle försvinna ifrån oss, därför tog de in 22 stycken. Vi var de första lärarna i arbetsterapi och när vi gick ut strejkade vi direkt. Vi var överens om att ingen skulle ta något lärarjobb förrän vi hade fått upp lönen. Det var ju ingen som visste vad en lärare i arbetsterapi skulle ha i lön. Så vi strejkade.

65