Arbetsterapeuten-2-2025

Stickgruppen är sedan många år ett tight gäng. Birgitta, Kelly och Annelie, tre av ”stickerskorna”, tar en paus från vardagen tillsammans med Heidi. Här gråts, skrattas och utbyts tankar, idéer och kunskap. Det ger både en möjlighet att skapa något konkret och att kunna vila i hantverket, men även att diskutera färg och form.

Hennes berättelse om den här mörkare perioden skiljer sig inte från den hos många andra som drabbas av utmatt ningsdepression. Hon insåg inte allvaret när kroppen bad henne ta det lugnt. Det var först när hennes läkare tydligt och bestämt beordrade henne att gå hem och sova som hon tillät sig att krascha ordentligt. Hon minns att hon knappt kunde resa sig upp efter samtalet. Ett annat minne är avstämningsmötet med Försäkrings kassan och arbetsgivaren där hon fick frågan: ”Vad tänker du om framtiden Heidi och hur du ska återgå i arbete?”. – Min enda tanke var hur ska jag ta mig hem? Hur ska jag klara att köra hem? Jag var inte ens där, vi var inte på sam ma planet. Den här händelsen och alla andra erfarenheter av utmattningsdepressionen bär jag med mig när jag träffar mina patienter och bedömer var de befinner sig någonstans, och hur jag kan hjälpa dem vidare på ett strukturerat och strategiskt sätt. Vi dröjer kvar lite vid vad som hände efter det där mötet. – Jag orkade inte ta emot patienter och fick praktisera i en blomsteraffär. Där skalade jag rosor och satte i vatten, upp gifter som inte krävde så mycket hjärnaktivitet. Det är ingen nyhet för henne att forskningen visar att stickning har en hälsofrämjande effekt.

– Jag stickade säkert hundra sjalar när jag var sjukskriven. Bara rätstickning. Det var en jätteviktig aktivitet för att få hjärnan att läka. De här erfarenheterna ledde till att hon bytte inriktning och började inom smärtrehabilitering. De senaste tio åren har hon jobbat inom primärvården och är nu anställd på en pri vat vårdcentral i Växjö. Hon trivs, och känner att all hennes samlade kompetens kommer till sin rätt. När hon möter patienter med stress- och utmattnings problematik brukar hon prata om vikten av balans i aktivi tet och vila och att utföra läkande aktiviteter, som exempel vis promenader, där den motoriska barken får jobba utan att andra kognitiva funktioner utmanas. Som rehabkoordinator släpper hon inte sina patienter, de ska känna sig trygga och säkra i avstämningsmöten med Försäkringskassan och när de återgår i arbete. – Whiteboarden är mitt viktigaste redskap. Där skriver jag och patienten upp vad som ska hända på avstämnings mötet och lägger upp en plan för hur det ska hanteras. Jag vill också att de ska ha en verktygslåda. Det kan handla om strategier, eller något konkret som ger trygghet som en första hjälpen-väska packad med smärtstillande och

10