Arbetsterapeuten-2-2025

PORTRÄTTET

Garnerad Heidi Löthman är inte rädd för förändringar. Är det något som skaver agerar hon. Det kan handla om att byta jobb och inriktning inom arbetsterapin eller starta en garnaffär för att få ett andningshål. Text: Anki Wenster Foto: Lina Alriksson

I morse stod hon framför spegeln på väg att ta på sig en blommig klänning men tänkte att det ”kanske var lite för mycket” med tanke på de färgglada garnerna och bilderna till tidskriften. Heidi Löthman skrattar och sträcker på sig och påpekar att hon i dag är ”diskret klädd” i en petrolfärgad klänning och lysande orange sjal, så klart egenstickad, och matchande strumpbyxor. Blicken är stadig och intrycket är att hon gör lite som hon vill. Hon nickar bekräftande. Och tror att hennes uppväxt har bidragit till oräddhet och att hon ändrat spår många gånger i livet. Men att stå i centrum på det här viset och berätta om sig själv är en utmaning och egentligen ingenting hon gillar. Men det bjuder hon på. Heidis garn i Växjö är en godisbutik med hela färgspektrat – och lite till. Oavsett om man är stickfreak eller inte blir man sugen. Garnnystan trängs i hyllorna från golv till tak. Organiserade efter tjocklek från det tunnaste tunna till tjocka, bomulls- och ullgarner med spännande bland ningar som nässelfibrer, det är ”lite inne nu”. Att hon driver en garnaffär vid sidan av sitt jobb som arbetsterapeut är ingen slump. Hantverket som sådant har alltid funnits med henne och som liten fanns det massor av spännande material att botanisera bland. – Mamma sydde alla våra kläder, och stickade allt till oss sex syskon. Det fanns alltid tyger hem ma och jag började tidigt sy till både mig och barbiedockorna. Garnbutiken startade hon under en period när

hon funderade på att lämna arbetsterapin. Vi återkommer till det.

Heidi föddes i Danmark och var två år när famil jen flyttade till Sverige. Med en pappa som var snickare flyttade de runt mycket och hon fick vänja sig vid förändringar. Att vara barn och ”invandrare” var tufft och hon tror att det har format henne. Under sina snart 35 år som arbetsterapeut har hon hunnit skaffa sig kompetens och erfarenhet ”Det fanns alltid tyger hemma och jag började tidigt sy både till mig och barbiedockorna.” inom många områden. Växjö har varit hennes bas under lång tid, förutom en vända till Varberg där hon jobbade med akut neurologi och stroke. När familjen (maken och första barnet) flyttade till baka till Växjö började hon arbeta i kommunen, men efter den andra föräldraledigheten sökte hon

sig till vuxenhabiliteringen i Ljungby. Efter något halvår gjordes en omorga nisation och påhejad av sina kollegor hoppade hon på en chefstjänst för vuxenhabiliteringen. Men som

pendlande småbarnsmamma med höga krav på sig själv var det ingen lyckad kombination. Hon pausar lite. kk

VÄXJÖ

8