Arbetsterapeuten-3-2025

PORTRÄTTET

När Susanne Iwarsson berättar om sin karriär är det lätt att misstänka att det varit lite si och så med aktivitetsbalansen genom åren. – Det är väl inte alltid det går så bra – jobbet är så roligt, säger hon och berättar att det ofta blivit arbetsveckor på 55–60 timmar. På fritiden har det också varit fullt upp. – Jag tränar mycket. Är mycket på gymmet. Åker inlines, springer i skogen och cyklar. Det tar tid. Det glömmer jag nästan … för det gör jag hela tiden. Som nyligen fyllda 67 år håller hon på att fasa ut sig själv från professorsjobbet, och har jobbat sig ner till 40 timmars arbetsvecka. – Jag ser fram emot att gå i pension. Det ska bli kul. Jag har jobbat på det i säkert fem år, att försöka att på riktigt överföra ansvar och initiativ till mina yngre kollegor. Det har de nog tyckt varit rätt jobbigt mel lan varven. Inte minst eftersom jag har pratat om det så mycket och fortfarande är här. Men det tar tid att bromsa när man kör fort. En sak hon verkligen inte kommer att sakna är att ständigt söka forskningsanslag och hålla absoluta deadlines. Men sysslolös kommer hon inte att vara. – Det finns många spännande uppdrag du kan ta som pensionär: granskningsuppdrag, utvärderings uppdrag, vara opponent vid disputationer, medver ka i expertkommittéer för forskningsprojekt, före läsa för olika organisationer och allmänheten … Och så är det erbjudanden om att skriva böcker. Det kan man också göra om man vill. Sen har jag ett par barnbarn, min man, min mamma och andra släk tingar som säkert vill se mer av mig, och bor på en avstyckad gård med flera hus och en stor tomt som kräver sitt. Men vad är det då som drivit henne under alla år? Som gjort det värt med långa och många arbets veckor. – Det är för mycket i den här världen som behöver bli bättre – och det jag kan påverka, det gör jag. Frå gorna jag haft möjlighet att ägna mig åt är otroligt viktiga. Och så tycker jag att det är spännande. Det är kul att se att det kan hända någonting. Det behö ver vara lite edge i tillvaron – annars är det inte roligt. ¶

svar. Och hon tillägger att det definitivt inte räcker med korta fortbildningsinsatser i rehabilitering för undersköterskor, även om det också är nödvändigt. Att det behövs ett kunskapslyft inom äldreomsor gen har hon sett på nära håll med en gammal mam ma med demenssjukdom. Och hon får dessvärre användning för all sin kompetens på området. Hur är du som anhörig? – Du skulle nog snarare fråga både omsorgsnämn dens ordförande och chefer på olika nivåer i äldre omsorgen i den kommun där min mamma bor … Hon fortsätter: – På ett sätt är det en tuff sits, men å andra sidan är denna erfarenhet också väldigt bra för att den ger mig en verklighetsförankring i min forskning. Men jag försöker även återkoppla när saker funkar och berätta det. Och verklighetsförankring är något Susanne Iwarsson vill ha i sin forskning. Därför har det varit viktigt att involvera de som berörs, inte bara som studiedeltagare utan även som med- och sam skapare i forskningsprocessen. En del i det har varit att skapa Intressentpoolen (läs mer på: case.lu.se/ intressentpoolen) som samlar personer som på olika sätt vill ha information om, och möjlighet att enga gera sig i, forskning om åldrande och hälsa. Tanken är också att underlätta för forskare att rekrytera personer till sina studier. Utrymmet räcker inte till mer än nedslag i den långa karriären, men utvecklingen (tillsammans med an dra forskare på området) av begreppet proaktivt åldrande måste få ta lite plats. Då är vi tillbaka till att ligga steget före och se att åldrande är en ständigt pågående process som går att påverka. Det gör att forskningen behöver involvera yngre personer, tidi gare under livsloppet. Genom att identifiera ”win dows of opportunities” kan man sätta in medicinska insatser eller göra livsstilsförändringar i tid, innan problemen uppstår. Som exempel nämner Susanne Iwarsson forskning som letts av forskarkollegan Magnus Zingmark. Den visar att ett år efter det första biståndsbeslutet enligt Socialtjänstlagen (ofta larm eller matdistribution) hade 40 procent av personer na utvecklat behov av ytterligare hemtjänstinsatser. – Det intressanta var att under det året gjorde kommunen ingenting mer än att följa upp att insat serna genomfördes och fungerade. Men detta är ett tidsfönster tidigt i åldrandeprocessen där man skulle kunna jobba förebyggande för att upprätthålla akti vitetsförmågan.

Susanne Iwarsson Aktuell med: Mot tagare av Stora Gerontologipriset (se förra numret av Arbetsterapeuten). Gör: Professor i gerontologi och äldrevård vid Lunds universitet. Karriär: Lång, skanna QR-koden:

”Det är för mycket i den här världen som behöver bli bättre – och det jag kan påverka, det gör jag.”

13