Arbetsterapeuten-4-2022

Gunnar Kwist får en kram av undersköterskan Sinour Alizadeh. Arbetsterapeuten Lena Johansson jobbar nära omsorgspersonalen.

– När man kommer till ett äldreboende har man kanske tappat förmågor under flera år och lärt sig att få hjälp och anpassat sig till att inte klara saker. Hemmiljön kan ha varit dåligt anpassad, man kan ha ramlat och blivit sittande i rullstol. Men här finns det helt andra förutsättningar – vi är fler personal, har bättre utrymmen och kan träna flera gånger om dagen. Det finns andra möjligheter, men de möjlig heterna kanske inte alltid blir tydliga utifrån att man betraktas som väldigt skör när man kommer hit. Doktorandstudierna, som finansieras av kommu nen, kommer att rulla över åtta år. Lena Johansson har en handledare både på Örebro universitet och i Region Örebro. Först på tur är en etikansökan och i höst ska hon ta fram en utbildning som all ordinarie personal ska gå. Planen är att utbildningen ska ges i februari och därefter är det dags för en genomför barhetsstudie i mindre skala på två somatiska avdelningar. Den ska bland annat besvara frågor som: Hur ser personalen på interventionen? Funge rar det? Är det viktigt? Och på samma sätt för hyres gästerna: Känns det viktigt? Går det att formulera mål? – Det kan vara en stress i att sätta mål, att man är van att andra formulerar vad man behöver och vill. Hon tillägger: – Jag tror att tilltron till sin egen förmåga är det

som stjälper många. Förhoppningen är att interven tionen ska leda till att man stärks i sin tilltro till sig själv och sin egen drivkraft. Hon ser fram emot att på allvar komma i gång med forskningen, men säger att en utmaning är att kom munal verksamhet tyvärr inte har traditionen av att vara producenter av forskning eller att tillgodogöra sig forskning. ”Förhoppningen är att inter ventionen ska leda till att man stärks i sin tilltro till sig själv och sin egen drivkraft.” – Forskning är inte alltid riktad till våra verksam heter. Därför är det extra roligt att ha inifrån- och underifrånperspektivet. Det blir mer tillämpbart och spridningsbart. På sikt hoppas hon att hennes forskning kan bidra till en kulturförflyttning, där hälsofrämjande och förebyggande får en större tyngd och där hon får sällskap av fler kollegor, både arbetsterapeuter och fysioterapeuter. – Livet är inte slut för att du flyttar till särskilt boende. Vi har många som bor här i flera år. ¶

28