Arbetsterapeuten-4-2022

REPORTAGE

– I den bästa av alla världar skulle vi vilja följa med varje transport och vara där och utbilda. I Indien var det enkelt då Kristina och fysio terapeutstudenter från Karolinska institutet kunde hjälpa till med utbildning. Helene Lidström konstaterar att man som givare också måste acceptera att det inte alltid blir riktigt som man själv tänkt sig. Rollatorer na som HUG trodde skulle användas på orto peden på det moçambikiska sjukhuset hamna de i stället på förlossningen. Hon betonar att det inte handlar om person liga hjälpmedel, utan att de används på plats på sjukhus eller äldreboende. – Vi ger inte hjälpmedel till individer. Vi vill förhindra att det blir en försäljningsvara: Ska jag ha mat på bordet eller hjälpmedlet för att kunna förflytta mig? Då säljer man hjälpmedlet och får in lite slantar för mat i ett par dagar. Det är det valet människor gör. Arbetet med HUG är frivilligt och för Helene Lidströms del blir det några timmar i veckan. Målet är inte en storskalig verksamhet, men hon önskar att de kunde göra mer. Det skulle kräva mer resurser. Än så länge har HUG inget 90-konto, men Helene Lidström tror att det kommer behövas för att växa och få fler med lemmar och gåvor. Samtidigt innebär det ökad administration och kostnader; ansökan går på 5 000 kronor. – Det är mycket pengar för oss. Det behövs också fler personer som vill enga gera sig i föreningen, om inte annat för åter växten eftersom dagens styrelse har ganska hög medelålder. Den som är intresserad är varmt välkommen att höra av sig. Helene Lidström kan verkligen rekommendera det, förutom att göra nytta har styrelsen väldigt trevligt tillsammans. – Och om någon som läser den här artikeln har upparbetade kontakter utomlands är det också intressant. ¶

Rollatorerna Tack vare Hjälpmedel utan gränser och en svensk-moçambikisk eldsjäl står nu ett gäng svensktillverkade rollatorer och duschpallar på ett litet sjukhus och ett äldreboende på landsbygden i sydöstra Moçambique.

Text: Pontus Wikholm Foto: Michel Olofsson

Michel Olofsson har åkt fram och tillbaka mellan mammas Moçambique och pappas Östersund hela sitt liv. Kon trasterna är stora och han funderade tidigt på

varför det såg så olika ut. För några år se dan bestämde han sig för att göra något åt det och flyttade in i ett tält på halvön Linga Linga på den moçambikiska landsbygden. Han startade en ideell förening, Project Vita, och försöker i dag förbättra levnadsstandarden för människor utanför storstäderna. – Vi har många projekt på gång och har bland annat byggt en förlossningsklinik här. Nu

T

V A

R I

P

O :

T

O

F

håller vi på att bygga klart bostäder åt sjuksköterskorna som jobbar där, med stöd från det svenska skoföretaget Tenpoints. För tillfället bor långväga vårdpersonal, ofta tillsammans med sina barn, i en palmhydda och ett plåtskjul, men ska allt så snart få mer bestående tak över huvudet. Då Hjälpmedel utan gränser tog kontakt tvekade Michel Olofsson aldrig. De började föra dialog och i december 2021 var ett skepp – lastat med rollatorer, kryckor, käppar, dusch stolar, griptänger, några ortoser, en toastol och en rullstol – på väg från hamnen i Göteborg till Moçambiques huvudstad Maputo.

Tips: Är du intresserad av att engagera dig i Hjälpmedel utan gränser? Läs mer på hjalpmedelutangranser.se .

38