Arbetsterapeuten_6_2024
TEMA: LIKA RÄTT
Lisettes tips för ett bättre bemötande:
– Som Margarita säger handlar det om sociala rättigheter. Vi måste se hemlöshet och missbruk som ett socialt problem, inte individuellt. Om vi tappar det sociala faller vi in i våra gamla vanor och individuali serar allt: ”det är personens val, personen som inte kämpar”. Samtidigt som
ning. Man ska skanna en QR-kod i stället för att prata med oss. Vad hän der med de sociala problemen, som ensamhet och låg digital litteracitet, om allting individualiseras? Vi för enklar verkligheten och det finns ris ker med det. Vi pressas att mäta det omätbara, det osynliga – ofta de
”Gå in med in
ställningen att personer be finner sig i en situation som har utformats av olika socia
”Vi måste se hemlöshet och missbruk som ett socialt problem, inte individuellt.”
Lisette håller med Margarita, säger hon att det finns fördelar med be greppet aktivitets rättvisa. Det har
T
la, ekonomiska
V A
R I
P
O :
T
O
F
och strukturella faktorer. Inte att de
viktigaste aspekterna som finns i omsorg, säger Lisette.
gett oss ett språk, öppnat upp för dialoger, kritik och det kan ordnas frukostseminarier kring frågorna. Men alltså hellre social rättvisa än aktivitetsrättvisa? – Begreppet aktivitetsrättvisa har bidragit till diskussionen, men på ett begränsat sätt. Om vi ser något väl digt begränsat kan vi fixa det med en aktivitetsåtgärd. Då ser vi arbetstera peuter bara som problemlösare och inte som en disciplin som kan bidra med samhällsförändringar. Vi kan vara problemlösare till en viss mån, men det är vansinnigt att tro att vi kan lösa alla problem på alla nivåer. Det blir fel när man använder
ville eller har valt sin situation. Då kan ni båda två försöka förstå situationen, tillsammans. Dubbelkolla också till exempel om frågorna i anamnes och bedöm ningsinstrument är individualisera de. För en person som befinner sig i en situation av fattigdom är det gan ska våldsamt att bli ifrågasatt som person. Vad har du gjort? Sedan kan det vara svårt att hinna ta ställning till sociala rättigheter med så tajta ramar – vi har åtta tim mar, femton patienter och behöver springa hit och dit. Men med in ställningen att personen befinner sig i en situation som till stor del har formats av faktorer utanför per sonens kontroll kommer vi långt. Och ifrågasätt rutinerna om det behövs. Det kan tolkas som något negativt, men för mig är ifrågasät tande att bryta ner något, se det från olika håll och sedan bygga upp något nytt.” LISETTE FARIAS VERA, leg arbetsterapeut, bitr universitetslektor, docent, Karolinska institutet
Under frukostseminariet i oktober talade Margarita om avhumanise ring. Om hur våra demokratiska värderingar sakta är på väg att ändras – hon nämnde inskränkningar i rätt en till tolk inom vården, tiggeriför bud och inte minst informationsplik ten, eller angiverilagen beroende på vems ord man använder. Lisette fokuserade på de ökade ojämlikheterna i samhället. Om hur barn med högre socioekonomisk status klarar sig bättre i skolan och engagerar sig i fler utomhusaktivite ter än de med låg socioekonomisk status. Och hur vi ändå tar för givet att alla har samma
begrepp från andra nivåer, och sedan instrumentaliserar, individualiserar och standardiserar dem, säger Margarita. Hur ser det ut? Vart är vi på väg? – Det sociala, eller offentliga, ansvaret inom vård och om sorg flyttas alltmer till ett individuellt plan. Vi
LIKA RÄTT
lägger ansvaret för hälsan på individen och främjar värderingar som självförsörj
18
Made with FlippingBook. PDF to flipbook with ease