Grip on Life - Skogruk med hänsyn till vatten

KAPITEL 4 – LIVET I OCH VID VATTNET

När ynglen kläcks på våren behöver de tillgång till svagt strömmande partier med varierad botten, död ved och vegetation som erbjuder både gott om mat och skydd mot rovdjur. Allteftersom fiskarna växer förändras kraven och de behöver djupare hålor som kan tjäna som stånd platser. En ståndplats är en djupare del av vattnet, där strömhastigheten inte alltid är så hög. Här känner sig fisken skyddad från predatorer samtidigt som den själv kan spana efter ett byte. Efter ett par år i vattendraget smoltifierar öringen (blir silverblank) och simmar ut i havet eller en insjö för att växa till sig. Lax I Sverige finns vild lax i hela Östersjön, från Bottenviken i norr till Öresund i syd och längs västkusten. Det finns även sjölevande bestånd i Vänern. Laxen tillbringar större delen av sitt liv ute i havet eller i sjön, men de leker i rinnande vatten. Laxen är beroende av bra vattenkvalitet och att det finns fria vandringsvägar i vattendragen. Under leken på senhösten söker de sig upp i älvar och åar, då ändrar både honan och hanen färg och hanen utvecklar en så kallad lekkrok i under käken. När laxen hittat strömmande, syrerika partier med grus- och stenbotten leker de. Rommen göms och utvecklas nere i grusbotten. Leklaxen dör oftast, men det finns exempel på individer som överlever och leker flera gånger. Laxynglen kläcks på våren och stannar oftast kvar i vattendraget två till tre år innan de smoltifierar. Då är de redo att ge sig ut i havet eller i Vänern för att växa sig stora. På bara tre år kan laxen nå en längd på 110 centimeter.

Nejonögon Det finns tre arter i familjen nejonögefiskar i Sverige. Nejonögon är ål-lika fiskar med ett larvstadium som via metamorfos övergår i ett vuxenstadium. Vanligast är bäcknejonöga som är minst av de tre arterna och finns i hela Sverige utom på Gotland och i fjällen. Bäcknejonöga har ett långt larvstadium och lämnar aldrig sin bäck. Efter metamorfosen till köns mogen individ lever den endast en kort tid då den inte äter alls utan bara ska fortplanta sig innan den dör. Flodnejonöga är något större och har sin utbredning längs kusten inklusive Gotland, men den finns även i in landet i de största sjöarna. Alla svenska arter av nejonöga leker i rinnande vatten, där också larverna utvecklas. Efter metamorfosen lever flodnejonöga som parasiter på andra fiskar, antingen i havet eller i en sjö, innan de vandrar tillbaka för att leka. Den dör efter leken. Havsnejonöga är mycket större än de andra nejon ögonen och finns huvudsakligen på västkusten där de vuxna individerna lever som parasiter på andra fiskar i havet innan den går upp i åar för att leka. Den har minskat kraftigt i antal och är starkt hotad. Det pågår forskning och görs åtgärder för att försöka rädda arten. Hoten mot havsnejonöga är bland annat brist på till räckligt stora fiskar att parasitera på i havet. Ett annat hot är brist på strömmande vattendragssträckor med tillräckligt bra vattenkvalitet för att leken ska lyckas och larverna överleva tills den kan vandra ut i havet. Även här dör de vuxna individerna efter leken.

MÄNSKLIG PÅVERKAN Vattenmiljöerna i skogen är ofta starkt påverkade av människan. Många vattendrag är fördjupade, rensade på sten och block eller uträtade – inte minst på grund av timmerflott ningen. För att nyttja kraften i vattnet har vi människor byggt dammar, kanaler och kraftverk. Dessa skapar ofta vandringshinder för både fisk och vattenlevande smådjur och påverkar där med deras livsmiljöer stort.

Våtmarker har dikats ut i stor skala av tidigare generationer för att skapa mer odlingsbar mark eller skogsmark. Torvmossar har också dikats och använts som torvtäkter både histo riskt och i modern tid. De senaste decennierna pågår dock ett stort restau reringsarbete. Vissa dam mar som inte är i bruk rivs ut. Vid andra dammar byggs fiskvägar för att exempelvis lax och öring ska kunna ta sig förbi. Rätade och rensa

Foto: Therese Stenholm Asp

Genom rivningen av dammen vid Augerums kvarn, Blekinge, får fiskar fri vandringsväg ytterligare en bit uppströms i Lyckebyån. Här finns exempelvis havsöring, vimma, id och ål.

de vattendrag återställs till sina ursprungliga lägen i den mån det är möjligt, och sten och block flyttas tillbaka. Även dikade våtmarker restaureras/återväts, bland

annat för att man vill gynna den biologiska mångfalden eller göra en insats för klimatet eftersom dikade torvmarker kan läcka stora mängder växthusgaser.

26

GRIP ON LIFE