Koloniträdgården_nr4_2024

Jorden är odlingens början och det här uppslaget ägnar vi åt allehanda jorderier, som den biointensiva odlingstekniken från 1600-talets Paris som fortfarande inspirerar. Jorderier

TEXT & FOTO ULRIKA FLODIN FURÅS

E nsilage används allt oftare när man gör egna jordbäddar. Men vad är det egentligen - de där stora inplastade balarna som ligger ute på åkrarna redo att transporteras in och användas som fo der till bland annat kor och hästar? Trasiga balar som börjat mögla kan inte användas som djurfoder, men de är toppen att användas som jordförbättring. Ensilage är slaget gräs som istället för att torkas till hö packas och plastas in syrefritt. Väl inpackat ensile ras det slagna gräset, det vill säga det blir mjöksyrejäst med hjälp av gräsets egna mjölksyrabakterier. Proces sen gör att pH-värdet sänks, i och med det blir det svårt för mögel att växa till. För att mjölksyrningsprocessen ska sätta igång krävs det att det är syrefritt. Ensilagebalar plastas in. Man kan tillsätta ensileringsmedel för att sätta igång pro cessen. Själva mjölksyrningsprocessen tar 4 – 6 veckor. Det finns också hösilage och vanligt hö, så här skiljer de tre sig: Ensilage innehåller 50 – 70 procent vatten och är mycket ensilerat. Eftersom mjölksyrabakterier konsu merar socker, så är det minst socker i ensilage. Hösilage innehåller mindre än 50 procent vatten och är också mindre ensilerat, det vill säga mjölksyrat. Hö är torkat gräs som är 85 procent torrt. Det ligger på vallen och torkar innan det tas in, alternativt kan det torkas inomhus i hötorkar. Vallarna som man tar hö, ensilage och hösilage ifrån består oftast av timotej, engelskt rajgräs, ängssvingel, ibland även lite rödklöver. Vill man veta vad ensilaget, hösilaget eller höet innehåller kan man fråga djuräga re. De har ofta analyser på fodret de ger sina djur. Ensilage, hösilage och hö

B äddarna ger en längre odlingssäsong, de värms upp tidigare på våren och är varma re längre på hösten än marken runt om. I bäddarna täckodlar man och man gräver inte i jorden. Jordstruktur och mycorrhiza lämnas intakt. De upp höjda bäddarna kan vara odlingslimpor eller vara i lådor. Det är en stor fördel om bäddarna är höga, minst 40–50 centimeter, så att växternas rötter har möjlighet att växa nedåt. Jorden i en täckodlad bädd är porös och näringsrik, full av mullämnen och mikroliv. Detta gör att man kan odla tätare i bädden än i en klassisk köksträdgård. Täckmaterialet ger näring, skyddar jorden mot uttorkning och minimerar ogräsförekomsten. I botten på bädden placeras tidningar eller wellpapp, aldrig markduk. Växternas rötter måste ha möjlighet att så småningom växa ner i den underliggande marken. odla i upphöjda bäddar

14

KOLONITRÄDGÅRDEN 4.24