Parkinsonjournalen_3_2024

PORTRÄTTET

– Många gånger kan det vara personer i ens omgiv ning som är bättre än man själv på att se förändringar i symtomen. UNDER GRAVIDITETERNA SATTE Frida ut alla parkinson mediciner för att inte riskera att de skulle skada bar nen. Då såg omgivningen hur mycket medicinerna betyder för att dämpa symtomen. Frida och hennes man har inte hemlighållit för bar nen att deras mamma har Parkinson, men fram till nu har barnen inte ställt så många frågor. De har tagit det ganska naturligt. – Pappa håller på med basket och mamma håller på med Parkinson. Frida har alltid varit mycket fysiskt aktiv och bland annat medverkat här i Parkinsonjournalen med trä ningstips. Men på senaste tiden har hon kommit av sig med träningen. – Jag har lagt på mig några extra kilon och ska verk ligen försöka komma igång igen med träningen, för

jag vet vilken skillnad det blir. Jag mår så mycket bätt re när jag tränar. Det ska bli promenader, jympa och träningspass i hemmagymmet. Hur gick det till när du blev medlem i Parkinsonför bundet? – Min mamma, som är föreningsmänniska, var vän med Inger Molin som då var ordförande i länsfören ingen Parkinson Västerbotten. Mamma ringde till Inger som kontaktade mig och då gick jag och min sambo (numera min make) med i Parkinsonförbun det. Vi deltog i träffen för yngre som var i Umeå, och det gav oss mycket. Hur kom det sig att du började engagera dig i förbun det och länsföreningen? – Länsföreningen utsåg mig till ombud på Parkin sonförbundets kongress 2013. Det var på mitt initiativ eftersom jag gärna ville se Carl Kjellgrens teaterpjäs som uppfördes på kongressen. Småningom blev jag adjungerad till styrelsen i Parkinson Västerbotten. – 2015 kom två kvinnor, Gunvor och Gun-Inger,

Frida Karlsson trivs i naturen – allt från att köra familjens båt till att plocka svamp, här tillsammans med sin mamma Christina Eriksson.

18 PARKINSONJOURNALEN NR 3 2024