Pionjärerna

Pionjärerna

Men det visade sig på alla ställen att det som gick att samläsa var hemskt lite. I samband med att utbildningen förkortades 1983 lyckades vi få igenom påbyggnadsutbildningar för både sjukgymnasterna och oss. Dels var det för dem som hade en äldre utbildning, men den treåriga gick ju bara upp till kandidat så de fick också bygga på. Det här betydde väldigt mycket för hur vi skulle kunna fortsätta forskarutbildningarna. Det var också helt centralt för den fortsatta framväxten av ett forskningskollektiv. Vi måste in i någon sorts akademiskt system ULLA CARLBERG 1982 gick jag kursen ”Forskningsmetodik med inriktning mot vårdområdet”. Syftet var orientering i vetenskapsteoretiska synsätt. Så här står det i kursplanen: ”Grundläggande kunskaper om forskningsmetodik” ”Metoder för datainsamling och bearbetning.” ”Förutsättningar för att ge de studerande en forskningsanknuten undervisning.” Ja, då hade vi kommit så långt i Sverige att vi skulle vara forskningsanknutna. Det var första gången vi arbetsterapeuter förstod att det inte räcker med det som vi har med oss i bagaget. Vi måste in i någon sorts akademiskt system. Vi gjorde så att arbetsterapeuterna också lärde om alla inre organ i anatomin INGRID PÅHLSSON I Danmark startade vi en treårig utbildning för terapiassis tenter vid Århus universitet 1959. Ordet terapiassistent gillade jag inte riktigt, men det var vad det officiella Danmark ville ha. Jag fick lov att helt utforma den utbildningen, och den var för både sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Det nya var att grundutbildningen var densamma: anatomi, fysiologi och alla sjukdomsläror och sedan hade sjukgymnasterna massage och rörelser och vi

67